Depositphotos_3648108-antique-ceramics-flea-market-junk-clutter-1024x682Den senaste tiden har jag verkligen reflekterat över ägandets baksida. En viktig aspekt är den stora skillnad jag har märkt mellan synen på ägande i Thailand respektive Sverige. När vi landade i Thailand bodde vi, de första fem åren i vår familj fyra personer, i ett 15 kvm rum i ett hus med andra thailändare där vi delade balkong och kylskåp med andra. Första gången jag insåg skillnaderna på synen på vad som är ditt och mitt var när vi hängde upp en tvättlina på balkongen för att torka våra badkläder och kom tillbaka dagen efter och Unknownsåg att någon hade hängt hela sin tvätt där. Nästa vecka hände en ny spännande sak. Jag kom ut ur huset och eftersom alla i Thailand tar av sig sina flipflop utanför huset letade jag, som vanligt, bland alla sandaler efter mina flipflops en stund. Tills flip-flopjag insåg att de inte längre var där. Jag tyckte att det var synd att någon stulit mina flipflop och fick gå upp och leta reda på ett par andra i garderoben. Två timmar senare när jag kom tillbaka till huset igen stod mina flipflop där igen. Då insåg jag att ingen stulit dom utan bara lånat dom. Veckan efter köpte vi ett begagnat kylskåp och eftersom det absolut inte fick rum i det 15 kvm stora rummet vi bodde i alla fyra ställde vi det utanför i korridoren. Nästa dag var kylskåpet nästan helt fyllt med grejer. Inte bara våra.

Thailändarnas syn på saker, ägande och "ditt och mitt" skiljer sig rejält från vårt svenska och västerländska. När jag mitt första år i Thailand såg svenska små barn leka i poolen och ta
andra barns leksaker som flöt förbi, brukade ofta deras föräldrar säga "Nej, det där är pojkens leksak. Ge k1Garden1tillbaka den" Så skulle aldrig en thailändare resonerat eller sagt till sitt barn. Leksakerna som finns där är till för att lekas med och den som vill ta dem just då gör det. Då existerar inget "mitt och ditt". Jag såg tom några thailändska barn "låna" en uppblåst luftmadrass som stod utanför en bungalow en stund. De ställde sen tillbaka den men hade haft en kul stund i poolen med den medan ägaren inte visste om lånet. En god vän till mig berättade häromdagen om att hennes bror hade frågat om han kunde ställa en större sak i hennes garage för han hade ingen plats och det irriterade henne att han inte hade tänkt på det innan han köpte saken. På thailändskt vis hade en thailändare givetvis sett till om hen hade plats eller inte och fanns platsen eller att det gick att ordna plats hade det varit självklart. Givetvis kan vi "gå igång" på en nära släkting eller vän om hen alltid räknar med mycket hjälp och sällan själv ger det tillbaka, men jag insåg att jag själv har efter alla år i Thailand också ändrat mitt synsätt när det gäller "mitt och ditt"

Varby_overblick_liggandeEftersom vi äger några kartonger som behöver ligga kvar i Sverige brukar en vän upplåta en del av sitt förråd till oss. Så länge plats finns och våra saker står längst in är det inga problem för henne. Vi är ofta beroende av hjälp från andra. Vi kanske behöver låna gummistövlar, flytvästar eller annat som vi inte äger i det minimalistiska livet vi lever men som ofta finns i var mans hem i Sverige. Våra vänner är ofta generösa. De vet att vi inte kan förväntas äga en flytväst som vi använder en gång per år. Kanske. När vi landar i något nytt boende vi hyr i Sverige behöver det vara fullt utrustat eftersom vi inte har egna köksgrejer tex. Men en gång hyrde vi ett hus i Nynäshamn som var alltför spartanskt utrustat. Som tur var hittade vi snabbt "Bosse bosnier". Han heter egentligen något kitchenware-kitchenware-set_1annat men kallar sig Bosse för att det skulle vara enklare för oss svenskar med hans namn. Bosse Bosnier har en secondhand butik i Nynäshamn med allt möjligt. Där hittade vi förstås de saker vi behövde komplettera med. Vi gjorde en "deal" att när vi sen skulle lämna Sverige igen 5 månader senare kunde vi sälja tillbaka sakerna till honom igen, så det blev som en sorts hyra. Ett underbart koncept som jag hoppas utvecklas framöver. Tänk dig själv att i ett hyreshus har folk enbart de kökssaker som de verkligen behöver varje dag. Ex i ett ensamhushåll räcker det med max två tallrikar av varje sort, utom då gäster kommer. Då kunde det finnas ett gemensamt skåp där alla kan låna det som behövs vid de där extra tillfällen inklusive elvispen, bakmaskinen, stora ugnsformen, hushållsassistenten.

2011-04-27-Culture1Ägandets baksida och det synsätt som emellanåt finns i västvärlden är rädslan att bli av med. Rädslan att någon utnyttjar oss. Att vi minsann har skaffat detta med surt förvärvade slantar och det borde andra också göra. Det gör oss ibland inskränkta, rädda för andra, rädda för att vi ska förlora något. Ytterst gör det oss rädda för människor vi inte förstår, som funkar på ett annat sätt, personer som tänker annorlunda, andra kulturer, andra sätt att vara på. De andra gör ju att vi förlorar kontrollen, då vi inte vet vad som kan hända. Vem vet kanske de helt plötsligt hänger tvätt på vår tvättlina eller fyller alla hyllorna i vårt inköpta kylskåp. CamillaLebert2015-7364 kopiaUtnyttjar det vi har betalat för. Det vi har räknat med är vårt eget och ingen annans. Jag minns fortfarande den första ilskan jag kände när jag upptäckte andras "fräckhet" att "utnyttja" våra saker. Den rädslan skapar ett avstånd till andra människor. Ägandet, känslan av att detta är min plats och ingen annans kan skapa egoism, girighet och rädsla för att bli av med som kan leda till rasism och utanförskap. Det kan leda till att vi inte orkar och vill hjälpa andra som är i stort behov av hjälp. Det kan leda till att vi inte längre vågar vara generösa, inte längre vill dela med oss av något. Det gör oss ensamma och olyckliga i längden. Olikheterna vänder ju upp och ner på våra trossatser, vänder på det som vi förr tänkt var rätt och sant och om vi vågar släppa det intill oss också utvecklar oss själva.

giving_newsJa, jag kanske drar det verkligen till sin spets, men för mig har upplevelsen av att bo i andra kulturer och att tex upptäcka min egen trångsynta syn på "ditt och mitt" gjort att jag har utvecklat större generositet, öppenhet och idag inser jag att jag aldrig kan förvänta mig hur saker ska bli. Det gör att jag mer sällan blir besviken då jag inte längre behöver ställa så hårda krav på andra och på mina egna mål. Njutningen i att bara följa flödet ger ett lugn, en tillit och en öppenhet och generositet. Både mot mig själv och andra. Jag märker samma sak hos mina barn som har växt upp i andra kulturer.

Hur ser du på ägandet? Hur långt skulle du kunna sträcka dig i att inte äga så mycket? Vilka fördelar skulle du se i att äga få saker? Vilka nackdelar? Kommentera gärna!

Varma hälsningar
Camilla