När jag vaknade upp i min tillvaro i Stockholm då min man gick in i väggen började jag se hur vår tillvaro verkligen såg ut. Vi hade, som alla andra vi kände, levt ett bra materiellt liv med bra jobb, hög materiell standard, byggde ett eget hus, hade bilar, båt, fina semestrar och täta restaurangbesök. Jag upplevde att vi levde ett rikt och fritt liv. Men i min uppvakning började jag se en annan sida av vårt liv. Vi hade med oss en lägenhetsskuld som vi hade lagt som topplån på huset. Jag hade min studieskuld kvar och vi hade billån. När krisen var ett faktum såg jag att vi inte hade särskilt många alternativ att förändra. Våra båda löner behövde ticka in varje månad för att det skulle gå runt. Så länge de hade gjort det var det frid och fröjd, men med min mans sjukskrivning och insikten om att både han och jag ville helt ändra på våra arbetsliv, visade det sig att vi var fast. Fast i det vi hade byggt upp och utan möjlighet att gå ner i tid och inkomst särskilt mycket. Små förändringar skulle egentligen inte ändra särskilt mycket. Efter en semesterresa till Thailand där vi levde enkelt i en bungalow med få saker, tog vi beslutet som för alltid har förändrat mitt liv. Det beslutet har skapat mina livsdeviser som idag är mina ledstjärnor. Vi sålde allt vi ägde utom fotoalbumen och vår dotters gosedjur som fick sova en stund på vinden hos farmor. Vi sålde vårt helt nybyggda hus, gjorde oss av med alla bonuskort, tog oss ur alla system. Plötsligt behövdes ingen plånbok längre. Det räckte med att ha det enda kreditkortet och lite kontanter i fickan. När vi lämnade ifrån oss nyckeln till huset och till bilen ägde vi inte heller någon nyckel. Att stå på Arlanda med tre ryggsäckar och inga andra ägodelar var en av de största kickar jag varit med om. Frihetskänslan var enorm. Vi kunde resa vart vi ville. Det var som om jag hade gått ner i vikt och blivit av med allt onödigt, allt som hade tagit så mycket tid och kraft.

De första fem åren i Thailand bodde vår familj i ett rum på 15 kvm, 4 personer. Även om vi skaffade några till saker var allt genomtänkt. Vi rensade ofta och gav bort eller sålde det vi absolut inte behövde eller älskade längre. Vi levde som indianerna förr, med bara så mycket saker att det gick att bära med sig allt på ryggen. Visst var det trångt ibland och vi fick vara duktiga på att tala om när vi behövde egen tid. Att leva så minimalistiskt gjorde att vi automatiskt började rensa i vårt inre. Vad var det som var viktiga värderingar för oss? Vilka av mina värderingar var egentligen mina egna och vilka var andras som jag bara automatiskt tagit över? Vad var de viktigaste deviserna som jag ville leva efter i mitt nya liv? Numera äger vi några saker som inte går att bära på ryggen, men de är lätta att snabbt sälja om vi skulle vilja.

 

Jag har två deviser som rör det materiella.

1) Att äga så få saker som möjligt och bara sånt som jag verkligen använder ofta eller älskar. Det innebär att vi numera bara hyr boende och bilar/motorcyklar.

2) Att leva helt skuldfri i möjligaste mån.

Dessa två deviser har gett mig fortsatt samma frihetskänsla som jag upplevde när jag en dag släppte taget om alla saker. Jag behöver inte ägna timmar längre åt att laga, köpa, flytta och rengöra saker. Genom ett minimalistiskt sätt att leva har jag skapat ett stort tidsutrymme som jag kan fylla med annat. Det jag vill och har lust till. Att bara bli sittande och prata i en intressant konversation. Att sitta och se ut över havet. Att låta mina tankar vandra. Mina saker äger mig inte längre och jag kan välja mer själv. I det tomrummet som uppstår skapas många nya idéer och tankar. Där känner jag in flödet och följer med i vart jag är på väg. Där lever jag mer medvetet.

Mina två deviser när det gäller det materiella har gett mig så mycket gott att jag verkligen vill behålla dem. Vi fick tex nyligen erbjudande om ett första-hands-kontrakt på en lägenhet i Nynäshamn. Det kändes otroligt att få chansen efter bara 6 mån i kön. Men då gjorde sig deviserna påminda. Även om det inte gällde ett ägande kändes det ändå som något som begränsade det liv jag har valt så jag tackade nej och insåg att jag borde egentligen inte ställt mig i kön. Nu hyr vi ett hus istället inför vår kommande period i Sverige.

Istället för att äga har jag sedan den dagen på Arlanda lånat många vackra platser. Varje gång jag har flyttat har jag tänkt att bättre än så här kommer jag aldrig att kunna bo, men varje gång har det blivit ännu bättre. Jag har hittat platser som jag trott bara miljonärer kan bo på, men jag har kunnat bo där, utan särskilt mycket på kontot. Det påminner mig om ordspråket: "Vi vill egentligen inte bli miljonärer. Vi vill bara leva ett liv som vi tror bara miljonärer kan leva". Jag har i många perioder levt ett sånt liv, nu efter att ha släppt taget och utan de där efterlängtade miljonerna i min ägo. Jag är rik. Rik på upplevelser. Rik på möten. Rik på tid. Rik på livet. Och jag tackar mig själv varje dag att jag den dagen tog beslutet och att jag har hållt fast vid deviserna som har skapat detta liv.

Vilka deviser har du för att kunna leva ett rikt liv?

Kramar
Camilla