Det är ditt och inte mitt!

De två svenska männen står och ser på när dottern, som är i 2 års åldern, vandrar runt på parkeringsplatsen. Hon går fram till en gammal fallfärdig moped och lägger försiktigt sin lilla hand mot dess sadel.

- Nej, det där är gubbens moppe. Rör inte den! säger den ena mannen och drar bort henne från moppen.

Jag ser mig runt och ingenstans ser jag moppens ägare. Dessutom vet jag att en grekisk äldre man, som troligen är ägaren, aldrig skulle reagerar negativt då denna lilla söta rosaklänningsklädda lilla flicka lägger sin späda hand på hans gamla moppe. Jag minns alla gånger jag betraktat skillnaden mellan svenskar sätt att säga till sina barn i poolerna i Thailand då de råkar ta något annat barns leksak.

- Nej, det är pojkens leksak. Ge tillbaka den.

Detta fast inte pojken på något sätt misstycker. Men så snart han hör den vuxnes kommentar kommer tårarna, eller ilskan förstås som ett brev på posten.

Thailändarna och grekerna har en helt annan syn på detta med ditt och mitt. Jag minns när jag flyttade in i en lägenhetsbyggnad på Koh Lanta där det fanns en balkong som tre lägenheter delade på. Andra dagen hängde jag upp en tvättlina så att vi skulle kunna hänga upp våra badkläder där. När vi kom tillbaka från stranden var tvättlinan full av tvätt! Inte vår... En annan dag hade jag som vanligt tagit av mig flipflop sandalerna utanför ytterdörren där alla lämnade sina flipflops. När jag kom ut den morgonen fanns de inte någonstans och jag blev ilsken då jag förstod att någon stulit dem. MEN två timmar senare stod de där igen. Det vara bara någon som hade lånat dem några timmar.

Vår svenska syn på hur man ska se på ditt och mitt lär vi våra barn tidigt. Det gör att det känns obehagligt att släppa ifrån sig saker, låna ut saker till andra. Thailändarna betraktar saker som de är. Saker som ska komma till nytta och användas. Vems de är är mindre viktigt. Mer viktigt är vem som behöver dem just nu. Ofta mötte jag thailändare som just hade köpt en glass men då de såg något av mina små barn gav de genast bort glassen till dem. Bättre ge till den som helst vill ha den var deras filosofi. Om en turist hade en luftmadrass utanför bunglowen kunde thailändska barn komma och låna den en stund till poolen. De behövde den just nu.

Jag tror att tack vare mina 12 år i Thailand har jag en helt annan syn på saker. Det hus vi hyr på Rhodos ska användas, fyllas av folk, komma till nytta. Det är inte "mitt". Jag har det bara till låns just nu. Just nu letar vi efter en soffa att ha i 5 månader då vi bor i Nynäshamn. Kan man låna en soffa som står i någon gillesstuga och aldrig används?

Hur ser din syn på prylar och ditt och mitt ut? Hur skulle det kännas om du hade bara det allra allra nödvändigaste som du kan bära med dig hela tiden? Skulle du känna dig fattig? Skulle du känna dig fri? Har du saker som känns svårt att låna ut?

Hur skulle världen se ut om vi alla bara ägde det vi kan bära med oss? Och att det vi ägde kan lånas utan förfrågan av vem som helst, när som helst?

Varma hälsningar
Camilla

2012-10-08T09:29:47+00:008 oktober, 2012|Skala av|16 Comments

16 Comments

  1. Anna 8 oktober, 2012 at 09:50 - Reply

    Intressant. Välidigt intressant. Bra att du rör om i grytan Camilla. Verkligen tankeväckande.

  2. Ralph Andersson 8 oktober, 2012 at 10:07 - Reply

    Ja oavsett vems gryta det är, hehe

    • Anna Agoston 8 oktober, 2012 at 10:24 - Reply

      Superintressant!Sådana här saker intresserar mig på djupet. Ser fram emot att träffa dig IRL. 🙂

  3. Mona 8 oktober, 2012 at 10:16 - Reply

    Intressanta tankar Camilla, tack för att du delar! Jag har ju tyckt att jag har varit generös och delat med mig, haft soffsurfare hemma etc, men när jag läser din blogg inser jag att jag gett på mina villkor. Om någon annan ”lånat” mina saker har jag inte varit lika generös eller villig att ge. Det gäller att få perspektiv på saker och ting. För övrigt är jag emot överkonsumtion och skänker bort funktionsdugliga saker som jag inte behöver längre istället för att slänga. Visst är det så att vi har alldeles för mycket prylar idag, de flesta av oss. De äger oss istället för tvärtom. Inte blir vi lyckligare heller när vi passerat tillfredsställelsekurvans högsta nivå.

    • Camilla Lebert Hirvi 8 oktober, 2012 at 11:55 - Reply

      Nej, vi blir inte lyckligare. Kanske lyckan lättare infinner sig då vi istället delar med oss mer?

      • Mona 8 oktober, 2012 at 12:10 - Reply

        Självklart är det så Camilla!

  4. Camilla Åström 8 oktober, 2012 at 10:49 - Reply

    Mycket intressant! Kramar

  5. Ann 8 oktober, 2012 at 11:44 - Reply

    Jag har haft lite svårt att förlika mig med att folk kliver ombord på vår båt för att ta foton på sig själva – det har hänt i Grekland och Spanien. Som om jag skulle klampa in i deras vardagsrum utan att knacka … men det kanske jag borde göra 🙂

    • Camilla Lebert Hirvi 8 oktober, 2012 at 11:53 - Reply

      Med det inte sagt att vi borde ändra oss. Men det är intressant att betrakta hur olika vi och vissa andra nationaliteter ser på gränser och ditt och mitt. Samtidigt Ann, har jag genom åren som bla bott på 15 kvm hela familjen i 5 år också värnat om det lilla utrymmet som varit vårt. Där har det varit viktigt att vi får välja vem och när folk kan kliva på. Jag har behövt känna in vad som är viktigt när det gäller gränsdragningen och vad som inte är lika viktigt.

  6. Martina 8 oktober, 2012 at 12:36 - Reply

    Mycket intressant! När jag läste ditt inlägg så väcktes många tankar.

    Jag bor mellan varven med min man mycket nära hans familj på Filippinerna. Vi lever då verkligen med minimalt med saker och kläder under dessa perioder, vilket känns skönt 🙂
    Att någon utanför familjen skulle låna ens saker utan att fråga, det skulle aldrig hända i vårt kvarter. Däremot så lånas det hej vilt inom familjen utan att någon frågar först.
    Lånar ut gör jag gärna, men har lite svårt för att det sker utan att jag blir tillfrågad.
    En gång gick det så långt att hans lillebror hade lånat ett linne som han tagit ur min resväska som låg undandlagd uppe på en hylla inne i vårt hus då vi var borta några dagar. Det kändes verkligen som ett intrång i mitt privatliv.
    Det finns inga gränser för vad de lånar av varandra. T.o.m underkläder lånas om de råkar hänga på tvättsträcket. Där känner jag att jag måste dra en gräns. Mina underkläder vill jag gärna ha för mig själv så jag torkar dem inomhus 😉

    En annan sak som jag har lite svårt för är att när man lånat ut något, oavsett om det är inom familjen eller till någon annan, så är det sedan upp till ägaren att be om att få det tillbaka. Det är ju också tvärtemot hur jag är uppfostrad. Jag frågar, jag lånar och sedan lämnar jag tillbaka utan att behöva bli påmind.
    De tänker att ägaren ber om det när denne behöver det igen och om ingen frågar så har de fått den saken som de lånade, oavsett vad det är. Den här regeln gäller även om man lånat ut något och fått ett löfte att ”den 15:e så kommer jag att lämna tillbaka detta”. Då är det upp till ägaren att den 15:e fråga.

    De har levt på det här viset i hela sina liv och så kommer jag in som helt ny och vill ändra på dem. Fråga först! Det kanske jag inte kan kräva?

    Det var skönt att läsa dina tankar och få lite annan input på min egen situation 🙂

    • Camilla Lebert Hirvi 8 oktober, 2012 at 12:58 - Reply

      Härligt att ta del av dina upplevelser av asiatiskt synsätt. Visst får vi fundera och känna in vad vi klarar av och var våra gränser går, då deras är så annorlunda mot våra. Tack för din berättelse 🙂

  7. Therese 8 oktober, 2012 at 15:08 - Reply

    Mycket mycket intressant!! Tyvärr har jag nog själv en väldigt stark ”min/mitt” känsla. Har också väldigt stor respekt för andras saker. Önskar att jag kunde släppa lite mer på det där – ska öva nu när vi ska tillbringa två månader i thailand… =D
    Tycker vi borde vara lite mer givmilda med oss själva och ”våra” saker till andra. Sharing is caring!! =D

  8. Anette 22 oktober, 2012 at 16:39 - Reply

    Det är så härligt att höra hur man lever ihop i andra länder, att det finns helt andra sätt att se på saker. Det är så otroligt lätt att bli inskränkt o tänka o göra som man är van vid.

    Det är nog bra om vi kan träna på att vara lite mer generösa med våra prylar här också, men säkrast att gå lite varligt fram, annars blir vi troligen ganska rejält ifrågasatta 😉

  9. janne haug 26 oktober, 2012 at 14:01 - Reply

    YES, Camilla, har delt på face. 🙂

Leave A Comment

GRATIS
MEJLSERIE
Få mejlserien
5 sätt att designa ett liv
med mer frihet
Din information kommer inte att delas med någon tredje part.
FÅ GRATIS mailserie
5 sätt att designa ett
liv med mer frihet!