De två svenska männen står och ser på när dottern, som är i 2 års åldern, vandrar runt på parkeringsplatsen. Hon går fram till en gammal fallfärdig moped och lägger försiktigt sin lilla hand mot dess sadel.

- Nej, det där är gubbens moppe. Rör inte den! säger den ena mannen och drar bort henne från moppen.

Jag ser mig runt och ingenstans ser jag moppens ägare. Dessutom vet jag att en grekisk äldre man, som troligen är ägaren, aldrig skulle reagerar negativt då denna lilla söta rosaklänningsklädda lilla flicka lägger sin späda hand på hans gamla moppe. Jag minns alla gånger jag betraktat skillnaden mellan svenskar sätt att säga till sina barn i poolerna i Thailand då de råkar ta något annat barns leksak.

- Nej, det är pojkens leksak. Ge tillbaka den.

Detta fast inte pojken på något sätt misstycker. Men så snart han hör den vuxnes kommentar kommer tårarna, eller ilskan förstås som ett brev på posten.

Thailändarna och grekerna har en helt annan syn på detta med ditt och mitt. Jag minns när jag flyttade in i en lägenhetsbyggnad på Koh Lanta där det fanns en balkong som tre lägenheter delade på. Andra dagen hängde jag upp en tvättlina så att vi skulle kunna hänga upp våra badkläder där. När vi kom tillbaka från stranden var tvättlinan full av tvätt! Inte vår... En annan dag hade jag som vanligt tagit av mig flipflop sandalerna utanför ytterdörren där alla lämnade sina flipflops. När jag kom ut den morgonen fanns de inte någonstans och jag blev ilsken då jag förstod att någon stulit dem. MEN två timmar senare stod de där igen. Det vara bara någon som hade lånat dem några timmar.

Vår svenska syn på hur man ska se på ditt och mitt lär vi våra barn tidigt. Det gör att det känns obehagligt att släppa ifrån sig saker, låna ut saker till andra. Thailändarna betraktar saker som de är. Saker som ska komma till nytta och användas. Vems de är är mindre viktigt. Mer viktigt är vem som behöver dem just nu. Ofta mötte jag thailändare som just hade köpt en glass men då de såg något av mina små barn gav de genast bort glassen till dem. Bättre ge till den som helst vill ha den var deras filosofi. Om en turist hade en luftmadrass utanför bunglowen kunde thailändska barn komma och låna den en stund till poolen. De behövde den just nu.

Jag tror att tack vare mina 12 år i Thailand har jag en helt annan syn på saker. Det hus vi hyr på Rhodos ska användas, fyllas av folk, komma till nytta. Det är inte "mitt". Jag har det bara till låns just nu. Just nu letar vi efter en soffa att ha i 5 månader då vi bor i Nynäshamn. Kan man låna en soffa som står i någon gillesstuga och aldrig används?

Hur ser din syn på prylar och ditt och mitt ut? Hur skulle det kännas om du hade bara det allra allra nödvändigaste som du kan bära med dig hela tiden? Skulle du känna dig fattig? Skulle du känna dig fri? Har du saker som känns svårt att låna ut?

Hur skulle världen se ut om vi alla bara ägde det vi kan bära med oss? Och att det vi ägde kan lånas utan förfrågan av vem som helst, när som helst?

Varma hälsningar
Camilla