Det är mycket nu…varför?

Cult-of-Busy_3119297bOfta då jag pratar med människor säger de att det är mycket nu...varför? undrar jag inom mig. Varför skapar vi liv där det handlar om att försöka få ihop vardagen med alla dess aktiviteter? Jag känner väl igen mig själv från den tiden då jag levde i Sverige. Schemat var fullt. När någon frågade hur det var, svarade jag ofta med "Det är mycket nu...". Det är som att vi lägger på oss en mantel av upptagenhet. Den visar upp, för oss själva och andra, att vi är viktiga, betydelsefulla, uppbokade. Den manteln är vår yttre sköld mot omvärldens betraktande ögon om hur vi egentligen har det. För är det så att vi har blivit beroende av upptagenhet? Att känna oss upptagna ger oss ett värde. Om jag är upptagen måste jag väl vara betydelsefull? Men vad exakt är det som görs? Vad är vi så upptagna med egentligen? Vilken djupare betydelse har det vi ägnar så mycket tid åt? Är det på djupet i enlighet med det vi känner är allra allra viktigast i livet?

busyNär jag arbetade som utbildningskonsult i mitt tidigare liv hade jag en övning som jag ofta gav andra. Den heter "6-månader-kvar-att-leva-testet" och går ut på att vi ställer oss frågan: "Om du visste idag att du bara har 6 månader kvar att leva. Du kommer att vara fullt frisk och ha tillräckligt med pengar under den tiden men du vet säkert att om 6 månader är allt över. Vad skulle du ägna dessa månader till? När jag lämnade den frågan till andra på utbildningar och själv satte mig och skrev svaret på den frågan fick jag då ofta tårar i ögonen. För allt det jag skrev ner där, var sånt jag då inte alls hann med. Att vara mer med mina barn och min man. Att resa till några nya platser där jag aldrig varit förut. Att njuta och leva fullt ut. Att vara i naturen och känna mig i kontakt. Att ha vänner nära mig och ha en fest. Att säga till alla de som betyder mycket för mig hur mycket de egentligen betyder. Inget av det hann jag med. Mitt jobb och andra saker tog all min tid. Och vad exakt är det vi gör? Vad har det egentligen för mening? För vem?

Buddhist-monk-ThailandKan det vi gör ha som viktigaste syfte att hålla tomheten borta? Rädslan för att våga möta oss själva fullt ut? När vi inte vågar möta oss själva, vågar vi heller inte möta andra på djupet. Vi kan prata om ytliga ting och prata från mantel till mantel så att säga, men aldrig riktigt mötas. Tänk om vi slutar upp med vår upptagenhet och blir kvar bara med oss själva. Vad kan hända då? Jag menar inte att alla ska ta ledigt och inte göra något, bara sitta i en grotta och möta oss själva. Men om vi kunde syna våra aktiviteter lite mer. Om vi kunde tydliggöra vad som egentligen är viktigast för oss och se till att skala bort mycket av det som egentligen inte ger oss någon större mening. Och kanske inte andra heller.

silly-face-girlJag tänker vara det där busiga barnet som står utanför klassrumsfönstret och gör roliga miner till dig och lockar dig till att komma ut på skolgården och leka istället. Att leva livet så som du vill ha det. Att våga möta dig själv fullt ut, med alla dina tillkortakommanden och alla dina brister. Men också med din storhet och din skönhet som finns där innanför masken. Allt det som du mest längtar efter att plocka fram och vi andra också längtar efter att få se. Att få möta dig som den du är. Vad är det värsta som kan hända om du släpper taget om din upptagenhet? Att du möter tomheten i dig själv och i ditt liv? Bra!! Då kan ju något nytt börja växa där. Då kan du fylla den härliga tomheten med helt nya delar i ditt liv. Delar som betyder mest för dig. Möten med de som är viktiga för dig. Aktiviteter som ger dig och andra stor mening.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAJag valde tid över pengar för du kan alltid tjäna mer pengar. Bäst är att hinna spendera tiden med mig själv och mina nära och kära. När jag skalar bort allt det yttre, all yttre påverkan, hör jag istället min egen inre röst. Då börjar jag ha tillit till att den rösten säger mig sanningen. Den är skoningslös ibland men den är min röst. Min kompass. Min vägvisare. När jag lagt bort upptagenhetens mantel finns den alltid kvar. Rösten som säger mig vilken väg jag ska gå, vem jag ska lyssna på och vad jag ska göra och när. Den gör att när jag sen ligger på dödsbädden så vet jag att jag hann med att skratta en sista gång med Åsa. Jag hann smeka mina barns kinder ännu en gång. Jag hann känna energin och livsglädjen från Karin och hann ha ett djupt samtal med Charlotte. Jag hann se min älskade i ögonen och säga hur mycket han betyder för mig. Jag hann äta en superb middag med Stefan. Jag hann ha en rolig festkväll med sång och dans med mina vänner. Allt det hann jag när jag släppte taget om upptagenhetens mantel.

När gjorde du det som du vet är viktigast för dig senast?
Hur kan du få mer tid över till det som verkligen ger dig sann mening?
Hur kan du leva med sann glädje i livet och känna att du alltid hinner?
Att du hinner med det som är din mening. Din sanning. Ditt liv.

Varma hälsningar
Camilla

Dela med dig...Share on FacebookShare on LinkedInEmail this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestShare on TumblrDigg this
2015-04-11T04:54:04+00:00 11 april, 2015|Hinder|12Kommentarer

12 Kommentarer

  1. Ola forsberg 11 april, 2015 at 05:42 - Reply

    Tack för de kloka och fina budskap. Du hjälper mig att styra in min autopilot i denna riktning.

    • Camilla Lebert Hirvi 11 april, 2015 at 05:45 - Reply

      Vad bra Ola! Lycka till! /Camilla

  2. Anneli 11 april, 2015 at 07:34 - Reply

    Visst är det så och det glöms oftast bort i bruset. Att stanna upp, omvärdera och fundera på hur man vill ha sitt liv. . . .

    • Camilla Lebert Hirvi 11 april, 2015 at 09:02 - Reply

      Ja sant, Anneli! Bruset är berusande.

  3. Ingela 11 april, 2015 at 07:55 - Reply

    Så kloka ord och så enkelt och viktigt budskap .. Märkligt att vi / så många ändå har så svårt att vara i kärnan av oss själva och det vi innerst inne vill ..
    Upplever oxå skillnaden härhemma i Sverige .. Är det lite ”svenskt” att vara så duktig och nästan driva även sitt privatliv som ett företag .. Funderar mkt runt detta .. Vad som anses viktigt och som mest är kopplat till vad vi gör och prestation ..
    Tack för påminnelse 🙂
    // Ingela

    • Camilla Lebert Hirvi 11 april, 2015 at 09:04 - Reply

      Just det du säger Ingela, att vi svenskar gärna driver vårt privatliv som ett företag stämmer verkligen. Vi behöver verkligen stanna upp ofta och fundera på vad som egentligen är viktigt. //Camilla

  4. Gunilla Axelsson 11 april, 2015 at 13:44 - Reply

    Finaste Camilla ♡ Ja hjärta dig. Gång på gång berör du det innersta viktigaste och tårarna rullar nerför mina kinder. Du är så klok och generös som visar oss vägen till ett annat liv ett annat tänk. jag lever idag mitt liv fullt ut kan jag säga på mitt sätt. Att våga vara annorlunda och njuta av livet och strunta i att vara upptagen och låta känslan styra är underbart och går bättre än jag vågat drömma om. För när man har gjort sig av med de där sakerna man inte behöver egentligen så blir man fri. Jag märker att många runt omkring mig var oroliga o stressade i början för hur det skulle gå…när jag inte hade någon bil, prylar o mina mina viktigaste saker var nerpackade i kartonger….o jag till sist sa upp min lägenhet o åkte till Thailand för tredje ggr men nu vet de som bryr sig om mig på riktigt att det ordnar sig alltid o jag har tid att träffas o tid att cykla vart jag vill o ta vara på de där ögonblicken o dagarna o säga ja o inte nej…jag kan jag är inte upptagen är frihet för mig. De tunga bitarna i livet blir också lättare om man inte oroar sig hela tiden utan lever fullt ut däremellan. jag tackar min lyckliga stjärna för att du korsade min väg för det är din förtjänst att jag lever ett liv fullt ut idag. Det är lite ensamt ibland när man inte har med sig likasinnade men då återvänder jag till dina bloggar och dina ord ger mig energi o livskraft. Camilla du är fantastisk Tack för du berikat mitt liv ♡

    • Camilla Lebert Hirvi 11 april, 2015 at 16:48 - Reply

      Underbara fina Gunilla! Tack själv för att du alltid ger av dig själv så generöst och berättar om den fantastiska förändring du har gjort och skalat av alla saker, lever i nuet och det syns alltid på dig så lugn och fokuserad du är. Det är ofta ensamt att ta steget och följa sin väg när andra är kvar. De kanske inte förstår, kanske någon känner sig hotat och ibland behöver vi vara i ensamheten och sen söka helt nya vänner. Söka de som förstår det nya vi skapar, de nya värderingarna och det nya synsättet. Jag vet att du kommer att fortsätta. Du har hittat rätt. Även om det ibland kostar på så vet jag ett du tycker att det är värt det, Gunilla. Eller hur?

  5. Blogg i Thailand.se 11 april, 2015 at 18:09 - Reply

    Jag är överlycklig att jag just hittat dig o bloggen! Äntligen någon som tänker som mig 🙂 Jag har mest läst utländska bloggar om detta nomadliv, trodde knappt att det fanns någon svensk. Men jo, äntligen! Tack för att du delar med dig 🙂 Kram

    • Camilla Lebert Hirvi 12 april, 2015 at 03:00 - Reply

      Vad härligt! Var i Thailand bor du? 😀 Kram

      • Blogg i Thailand.se 12 april, 2015 at 15:30 - Reply

        Jag bor inte i Thailand nu, jag reser mest runt i världen dit jag känner för 🙂 Men hoppas att vi snart ska kunna sätta barnen i skola på Koh Lanta. Jag tänker att vi börjar med 1 termin och ser hur det känns 🙂 Jag vet inte om det finns ”svenska skolor” i andra länder också?

        • Camilla Lebert Hirvi 12 april, 2015 at 16:22 - Reply

          Visst finns det andra svenska utlandsskolor på många platser i världen. Leta via Skolverkets lista på Svenska Utlandsskolor. Bra att prova en termin 🙂

Lämna en Kommentar

GRATIS
MEJLSERIE
Få mejlserien
5 sätt att designa ett liv
med mer frihet
Din information kommer inte att delas med någon tredje part.
FÅ GRATIS mailserie
5 sätt att designa ett
liv med mer frihet!