Konsten att släppa taget

imagesCA7QLOB2För att kunna leva fullt ut i enlighet med våra drömmar och särskilt som en Digital Nomad behöver vi kunna behärska den ädla konsten att släppa taget. Det är en stor utmaning som jag märker att många fastnar i. Vi vet vad vi har och vi vill någonstans helst ha kvar allt det som är bra just nu, men ändå söka något nytt. Vi är fyllda av motsatta önskemål och detta grundar sig i vårt behov av trygghet och samtidigt utveckling. Jag har under de 13 år jag levt som nomad lärt mig att vara längre ut på skalan mot utveckling. Det är många gånger jag har lämnat platser, människor, rutiner som alla har varit underbara och bra, men för att jag har velat och vetat att det finns nya platser, nya utmaningar, nya fantastiska upplevelser runt hörnet. Som jag kan låna. Som jag kommer att växa ännu mer av som människa. Som kommer att utmana mig och min kreativitet.

För att vi ska kunna göra plats för något nytt behöver vi skapa ett utrymme. Vi behöver skala av det gamla. Vi behöver våga släppa taget inte bara om allt det vi gärna med glädje vill säga nej till och släppa, men också allt det som är bra och fantastiskt och tryggt med den nuvarande situationen. Detta är ofta bland det svåraste som finns, eftersom vår gripreflex har vi med oss från vår tid som apor. Vi griper tag och håller fast i tryggheten. Det krävs tillit och mod till att våga släppa taget och kasta oss ut på en mer okänd väg.

Utsikt från kurslokalenJust nu skalar jag och min man av vårt liv här på Rhodos. Vi har här hyrt ett stort vackert hus på 240 kvadratmeter mitt på stranden på Rhodos och jag har aldrig bott så bra som jag gör idag. Och för en billigare penning än en liten etta i Stockholms innerstad. Vi njuter varje dag av de vackra omgivningarna, att se havet skifta färg och form, somna och vakna till vågornas brus, ett morgondopp i havet och stillhet i själen. Ändå har vi själva bestämt oss för att ge oss ut på nya utmaningar. Vi har valt att släppa taget och välja nya vägar. Trots det knackar tryggheten på dörren ständigt och säger (som den ofta gjort i de uppbrottstider jag har gått igenom): "Är du tokig?" "Tänk om du aldrig hittar något så här bra igen?" Men där vet jag av erfarenhet att det stämmer inte. Gång på gång har jag funnit och lånat så många olika vackra platser. Varje gång har jag undrat om jag alltid kommer att se tillbaka på förra platsen som den bästa. Varje gång har mina vildaste drömmar överträffats. Varje gång.

När vi behärskar konsten att släppa taget öppnar sig enorma möjligheter. Vår tillit växer. Vår kreativitet blommar. Vår nyfikenhet och öppenhet vaknar upp. Vi lever fullt ut. Min mamma försvann hastigt i alltför tidig ålder och det lärde mig att aldrig, aldrig skjuta upp mina drömmar. Att alltid våga bejaka dem och att inte trycka undan dem. Att inse att mitt liv är kort men kan fyllas med så mycket fantastiskt. Om jag väljer det. Om jag lär mig att släppa taget och våga nya saker.

Vad hindrar dig från att släppa taget och leva ditt liv fullt ut?

Varma hälsningar
Camilla

2013-10-14T07:38:09+00:00 14 oktober, 2013|Hinder|17 Comments

17 Comments

  1. Ingegärd 14 oktober, 2013 at 08:58 - Reply

    Så sant, jag känner igen mig väl, jag vill både ha och äta kakan så att säga. Jag tar ett steg i taget nu, men har satt upp ett stort mål och delmål.

  2. ViviAnn 14 oktober, 2013 at 09:27 - Reply

    Hej Camilla!

    Du är en mästare på att skriva hur det är!
    Varenda mening tilltalar mig.
    Precis så känner jag just nu i mitt liv.
    Sen att du vågar släppa och leta nytt för
    Att du har gjort det tidigare ger dig en
    sann styrka.
    Jag är också på väg att göra det
    Och samlar kraft, kunskap o mod!
    Varmaste kramar ViviAnn

    • Camilla Lebert Hirvi 14 oktober, 2013 at 09:51 - Reply

      Hej ViviAnn!

      Vad kul att du tilltalas av det jag skriver.
      Snart har du samlat tillräcklig kraft, kunskap och mod och du flyger iväg på ditt nya äventyr i livet 🙂

      Varma kramar
      Camilla

  3. Tommy 14 oktober, 2013 at 10:13 - Reply

    Mina föräldrars allt för korta stund på den här planeten har definitivt påverkat mitt agerande. Lev här och nu är så uttjatat, men stämmer lik förbannat, bara man verkligen gör det och inte bara säger det.
    Du är en sann inspiratör Camilla.

    • Camilla Lebert Hirvi 14 oktober, 2013 at 10:16 - Reply

      Ja, Tommy det är viktigt att vi inser att vi verkligen bör ta vara på den här tiden vi har här. Men många ser vägen men få vandrar den. Tack för dina ord!
      Varma hälsningar
      Camilla

  4. Johan 14 oktober, 2013 at 13:18 - Reply

    Det är därför jag ständigt besöker nya platser på semestrar. Nya intryck, nya dofter, ny inspiration. I feb-mar blir det Koh Chang och öarna söder om. Att åka till samma ställe ger kanske trygghet, men varför ”nöja sig” när man kan få uppleva något nytt?
    Min jakt på att kunna försörja mig som digital nomad fortsätter…. 🙂

    • Camilla Lebert Hirvi 14 oktober, 2013 at 14:03 - Reply

      Koh Chang är underbart Johan! Och de andra små öarna har jag hört mycket gott om. Lycka till med din väg till att helt försörja dig som digital nomad! Varma hälsningar
      Camilla

  5. Sanna Hellström 14 oktober, 2013 at 13:39 - Reply

    Å, det är underbart att läsa om hur du sätter spiken i kistan (så att säga).

    Rädslan för att släppa taget och våga är så fundamental.

    Men kanske lika stor är vår ”blindhet” för att varje gång man stänger en dörr, öppnas en ny. Det är som om vi inte ser den där nya möjligheten.

    Och gör vi det så förstår vi kanske inte ”vidden” av den………?

    Tänk så många som lever inrutat och tryggt men som hatar varenda dag och bara väntar på pension. Det är inte klokt!!!

    • Camilla Lebert Hirvi 14 oktober, 2013 at 14:02 - Reply

      Ja, Sanna, du har så rätt i detta med blindheten. Bra att du sa det. Det är som om vi blickar bakåt mot den dörr som stängdes och orkar inte riktigt vända oss om och se den nya dörren som har öppnats. Det är vådan av att vi ofta har svårt att släppa taget. Tom ganska negativa situationer kan vi sörja och ha svårt att lämna.
      Varma hälsningar
      Camilla

  6. Marita 15 oktober, 2013 at 08:07 - Reply

    Du har så kloka tankar Camilla, och det är intressant att ta del av dem. Jag funderar på att längtan efter något nytt ibland kan förväxlas med rastlöshet…och vid rastlöshet så är det inte utvecklingsbart att flytta vidare, utan att istället stanna kvar och se vad som utvecklas när man utmanar sig att inte flytta. Jag tänker att det kan vara viktigt att nämna i samband med personers längtan till något annat. kram

    • Camilla Lebert Hirvi 15 oktober, 2013 at 12:44 - Reply

      Sant Marita! Rastlöshet är ofta en tydlig signal på att det är dags att stanna upp. Paradoxalt nog! Att då rusa vidare kanske inte skapar den insikten vi så väl behöver få om vad rastlösheten egentligen handlar om. Men du vet att jag förordar att ta pauser gärna på nya platser för att just hinna ikapp sig själv och förstå vad känslorna egentligen betyder. Kram

  7. Brigitte 18 oktober, 2013 at 21:11 - Reply

    Dina inlägg, texter och artiklar ger mig viktiga insikter, Camilla. Än så länge är det smärtsamma insikter, vilket är bra. Födslosmärtor antar jag. Jag tillhör den stora skaran kvinnor som tvingats normalisera en vardag som präglas av hot och våld, även långt efter skilsmässan. Detta isolerar i en tid då nätverk är A och O. Så länge mina barn är omyndiga och beroende av mig känner jag inte att jag har något val.
    Några tankar kring detta?

    • Camilla Lebert Hirvi 19 oktober, 2013 at 11:05 - Reply

      Vad fint att höra att mina texter ger dig insikter, Brigitte!
      Det låter som tufft det du har gått igenom.
      Berätta gärna mer om vad du vill och vad du upplever som hindrar dig, så svarar jag gärna på det.
      Varma hälsningar
      Camilla

  8. Carin 23 oktober, 2013 at 16:51 - Reply

    Hej Camilla,
    Som vanligt ett toppeninlägg att spara på och inspireras av! Har på senare tid reflekterat över alla fällor vi varnas för; räntefällan, deltidsfällan, kvinnofällan etc. Dags att höja rösterna och varna för trygghetsfällan underhållen rädslan och sponsrad av Jante.
    Kram

  9. Camilla Lebert Hirvi 23 oktober, 2013 at 18:44 - Reply

    Hej Carin!
    Sanna ord. Verkligen är trygghetsfällan en av de värsta vi kan fastna i. Har du läst boken ”I Trygghetsnarkomanernas land” där författaren jämför Sverige med en paniksyndrompatient. Mycket träffande och skrämmande! Kram

  10. Carin 24 oktober, 2013 at 15:31 - Reply

    Nej, den har jag inte läst. Tack för tipset!

    Kram

Leave A Comment

GRATIS
MEJLSERIE
Få mejlserien
5 sätt att designa ett liv
med mer frihet
Din information kommer inte att delas med någon tredje part.
FÅ GRATIS mailserie
5 sätt att designa ett
liv med mer frihet!