Oro som förlamar

Nej, det går inte. Jag kan väl inget speciellt. Vad ska folk tycka? Det är bäst att inte ropa för högt i skogen. Du klarade säkert det där bara för att.... det skulle jag aldrig kunna göra.

Varje dag möts jag i mina coachingar, samtal och mail av alla hinder som dyker upp när människor står inför en efterlängtad förändring. Det är som om våra hjärnor alltid är på alerten för att stoppa oss. Och mycket riktigt har hjärnforskare konstaterat att när vi står inför en förändring behöver vi göra en riskbedömning. Självklart är det klokt att se på riskerna, våga möte sin oro och rädsla och våga tänka de värsta scenariet fullt ut. Jag är den första att skriva under på det. MEN... vi ägnar ofta alltför mycket tid till att fastna i vår oro. Där kl 04.00 på natten är vilken oro som helst helt oövervinnerlig. Jag vet. Jag oroar mig också. Men jag har lärt mig att ta mig förbi den.

Oro och rädsla förlamar och skapar tvivel till det som vi nyss tyckte var en utmärkt idé. Tittar vi på personlighetstyper så är hälften av oss mer benägna att först kritiskt granska och sen se möjligheterna, medan andra börjar med möjligheterna och så småningom kommer till hindren. Vem är du? Hur ser din process ut när du står inför något nytt? Nya fakta, nya verkligheter med oändliga tänkbara resultat?

Det finns så mycket som kan gå fel med det du planerar, visst. Men det finns också oerhört mycket som kan gå perfekt! Som kan gå bättre än du ens kan tänka dig. Som kan göra den där enorma skillnaden som du kanske söker efter.

Invändningar mot att leva som en Digital Nomad kan låta så här (med mina svar):

"Men hur ska jag kunna bo i ett annat land, jag är ju så dålig på språk"
Det kommer att gå fint. Det finns massor med människor genom tiderna som har rest och flyttat till andra länder utan att kunna språket. Du kommer lära dig allteftersom.

"Jag har så många idéer att jag inte vet vilken jag ska välja"
Sluta oroa dig bara och välj en. Singla slant. Bara ta den sista i raden. Eller den första. Eller den som känns mest rätt. Men bara välj en. NU!

"Tänk om något går fel"
Ja, saker kan gå fel. Vad är det värsta som kan hända då? Och hur skulle det kännas? Hur skulle det kännas om du väljer att inte prova och sitter där i gungstolen och undrar hur det hade blivit OM du hade provat? Men seriöst, tänk om något blir helt rätt istället? Du skulle ju faktiskt kunna lyckas också. Eller hur?

Oro och rädsla är ett bra verktyg för oss att inte naivt kliva in i djungeln där alla vilda djuren strax kommer att anfalla oss utan en tanke innan, utan ett vapen eller en flyktplan. Visst! Men låt inte din oro stoppa dig i steget. Gör det ändå! Fast du är rädd! Fast saker kan gå fel! Fast andra säger att det inte går!

Pippi Långstrump gjorde det ändå. Tommy sa till henne: "Det där går ju inte. Så kan man inte göra" "Jaha" sa Pippa. "Det visst jag inte" mitt i när hon redan gjorde det omöjliga. Fram för mer Pippi inom oss. Hon lever i dig också, den där rebelliska, egensinniga, kloka, vansinniga lilla Pippi som ingen kan stoppa. Välkommen fram! Vi är många som längtar efter dig!

2012-10-15T22:23:19+00:00 15 oktober, 2012|Hinder|7 Comments

7 Comments

  1. åsa 16 oktober, 2012 at 15:47 - Reply

    Håller med om mycket av detta Camilla. Ofta rädslan som håller oss tillbaka. Men det största hindret som jag kan tycka, är ofta ekonomin. Om du nu inte har några hundra tusen undanlagda som en start om du vill bli din egen, eller kan förlita dig på en partners inkomst, kan det vara svårt. Du ska fortfarande betala hyra, mat på bordet m.m .

    • Camilla Lebert Hirvi 16 oktober, 2012 at 16:17 - Reply

      Visst är en buffert viktig som stat och trygghet. När jag och min familj sålde vårt hus och alla våra ägodelar innan vi blev nomader hade vi med oss 500 000 kr från allt vi sålde som var en bra buffert och gjorde att vi kunde starta ett helt nytt liv. Jag vet de som har klarat sig på 100 000 kr också, det beror på hur man lägger upp det, hur långt man kommit i planeringen osv. Men ofta behövs mycket mindre pengar än vad man tror. Tricket är att bli av med alla fasta, eller de flesta fasta, kostnader. Då finns känslan av frihet och trygghet! Varma hälsningar Camilla

  2. Margaretha Grönqvist 16 oktober, 2012 at 17:48 - Reply

    Så mitt i prick, upp som en sol och ner som en pannkaka. Så känner jag mig när jag ställs inför nya chanser och möjligheter. Det går bra ett tag, jag är lycklig, idérik, handlingskraftig men så låter jag vardagsbekymmerna ta plats, utfordrar Jante, tar på mig liten-som-en-teskedsgumma-dräkten och vips så är tröttheten och sömnoroliga nätter ett faktum. Och ändå svarar jag varje gång att det nog är värt det, om inte annat så för att hålla drömmen levande.

  3. Katarina 16 oktober, 2012 at 18:13 - Reply

    Håller med om det du skriver Camilla! ”Låt inte din oro stoppa dig i steget”, så sant! Visst finns oro och rädsla när vi står inför något nytt och okänt och min erfarenhet är även att andras skeptiska inställning ibland kan spä på den egna oron och rädslan. Att göra något ”utanför boxen”, att våga följa sin dröm kan ju ibland mötas av viss tveksamhet från andra. ”Va? Ska du verkligen säga upp dig från jobbet/flytta till Thailand/starta företag” (eller vad det nu må vara). Det är lätt att då dras med i andras oro och ängslan (som i många fall inte är oro och ängsla utan avundsjuka?). Viktigt (men ibland svårt) att ta sig förbi sin oro och ha tillit, att våga tro på sig själv och modet att genomföra den förändring man drömt om.

    När det gäller ekonomin som Åsa nämnde så är min erfarenhet att det krävs mindre pengar än man kanske tror. Sedan handlar det mycket om att prioritera och göra val. ”Det är inte de stora inkomsterna – utan de små utgifterna som gör dig rik” sa alltid min far och det är först NU jag förstår vad han menar! Vill man verkligen förverkliga en dröm får man ofta vara beredd på att göra stora eller små förändringar för att detta ska vara möjligt. I vissa fall kanske det innebär att sälja huset, sälja bilen, flytta till ett billigare boende, skippa utlandssemestern, skippa renoveringen av köket, ta matlåda till jobbet istället för att äta ute eller vad det nu än må vara.

    Några ord från mig som också varit orolig och rädd, men som haft modet att göra stora efterlängtade förändringar i livet. Det har inte alltid varit lätt, men det har absolut varit värt det varenda gång! 🙂

  4. janne haug 17 oktober, 2012 at 22:29 - Reply

    Hei Camilla!
    Kloke ord, igjen….
    Jeg snakket med Martin Joachim- min sønn på 13- her om dagen. Fortalt om at jeg kjenner en del voksne som ikke tør å skaffe seg en ny kjæreste. Jeg spurte om han kunne forstå dette. Jo, det kunne han på en måte, hvis jeg mente at de var redde for å miste igjen. Men, sa han, det blir for dumt. Det er det samme som å bli i leiligheten og ikke gå ut fordi man kunne komme til å bli ranet!
    janne 🙂

  5. janne haug 17 oktober, 2012 at 22:31 - Reply

    Og jeg DIGGER Pippi! 🙂

Leave A Comment