20560266_mlAtt skapa andrum i livet är viktigt. Särskilt viktigt är det i lägen då vi behöver förändra. Genom alla förändringar jag själv har tagit mig igenom är det för mig ibland lätt att kasta mig in i själva förändringen. Men med tiden har jag mer och mer insett värdet av att skapa andrum. Andrummet är en paus att vila i. Där inget behöver ske. Där inget ska göras. Där allt är bra som det är. Ett vilorum för kropp, sinne och själ. Jag är ganska otålig av mig och vill gärna vidare hela tiden så jag har fått lära mig att utveckla mitt tålamod. När jag vågar vila en stund, vänta in, stanna upp och känna in, händer oftast de stora undren. När jag pratar om under behöver det inte betyda stora saker som märks utåt alltid utan mer under inom mig själv. I andrummet vilar jag i allt det som ÄR just nu. Reflektionen skapar insikter jag annars inte skulle hunnit med. Det allra viktigaste som sker för mig då jag verkligen vågar vila en längre tid i andrummet är att jag blir kreativ. När jag stannar upp finns ingen fart, ingen hastighet utan allt bara är. Från detta vill jag sedan vidare och det är då alla nya och annorlunda idéer kommer.

IMG_0798Många av de jag coachat genom åren som länge har jobbat med ett jobb som inte har varit i linje med deras värderingar har längre fryst ner delar av sig själv. De har tappat kontakten med det som skapar lust och glädje i livet. De hittar inte längre vad de innerst inne vill. De har en diffus längtan men vet inte vad den handlar om eller vad den ska leda till. Flera av dem har sedan valt och hittat vägar att släppa taget om det instängda livet och skaffat sig en paus. Kanske har de sålt ett boende och fått loss pengar. Kanske har de tagit en del av sparandet och rest utomlands en längre tid. Det bästa är då de har skaffat sig ett andrum. En paus att vila i och vänta in. Att vänta in det som ännu inte hunnit ikapp. Det som sedan länge är glömt och gömt. Det behöver tid och utrymme för att våga sig fram och ta sig in i medvetandet igen. Andrummet ger det. Stillhet att finna sin egen inre sanning. Det som vi instinktivt vet är rätt oavsett vad andra säger. Då vet vi att vi har hittat hem.

IMG_0321Du kanske har hört om indianerna som skulle resa från USA till Europa på ett möte. När hela gruppen kom fram till flygplatsen i Europa satte de sig ner mitt på flygplatsgolvet i en ring. De som mötte dem gick fram och frågade vad de gjorde. De svarade: "Vi väntar på att våra andar ska hinna ikapp våra kroppar. Vi vill sitta här tills de kommer". Precis så känns det när jag snabbt förflyttar mig mellan världsdelar. Kroppen kommer fram snabbt men det känns inte som om hela jag är där. Då brukar jag ta det väldigt lugnt första dygnen. Jag skapar mig ett andrum så att allt ska hinna ikapp. När jag helt har "landat" känns det också helt annorlunda. Det känns tydligt att NU är jag här. Jag har släppt tankar och känslor kopplat till den förra platsen. Andrummet har gett mig tiden att kunna befinna mig här och nu.

Hur gör du för att skapa andrum i vardagen?

När vet du att du skulle behöva ett andrum i livet?

Kommenterar gärna!

Varma hälsningar
Camilla